Gyingasaung

Da va maist barra stoina o holga lide joa ,
vi fingen te o leva au o aabea pau ,
men ess vi bara sliden sa bra som far o moa ,
så tron vi inte annat , än öd dai ska konna gau .

Här ha doi kjölnat rönning , här ha doi swoitt o skoat ,
här ha doi brödet stoinen o saunkat han te rar.
Här ha doi gautt bag studana o haistana o tjoat ,
här ha doi lajt opp grant mä aua o mä har.

Ja öllastäns sa ä da ljust o grant i vaura backa .
Da lyne te om billen , naur auat skrabar i .
Da glimma höjt i solna , nau vi lötten vaura hacka ,
men grannast ljusa agrana au ajs i skyönas ti .

Do gamle fölte om o gjöra taint pau ölla väja ,
nau doi toe hid fa laungesinn te skomma Gyingasko ,
nau doi droe hid i maakena laungs sjöa , gyl o aia ,
sa staaka maist som Abraham doi voe te o tro .

Au rönningna doi kjölnade , stoe höja klara luo ,
i haen glinste da som snyv au lömmens wida ull .
Mä saiasai i nävana kring darra graua stuo
doi gjoa swauta joana te slud sa klaa som gull .

O te o mä stoinana i agra o i groba
doi fölte om o gjöra taint sa stoat som te skyn.
Doi slede o doi bröde o saunkade tehoba ,
bau fölk o fai doi hjolptes öd o droe stoin te byn .

Däa ginge doi te aabe o spaate inte stöake
i hade meet tööj mä slaigga sped o bar ,
men sajteliga höjde se na stora wida kjöake
sa grann sau ölla tyjte , doi allri soitt sau far .

Da taintet ljuse klarast , da taintet ljuse roinast
fa voss i skomma vraia o i nöens haura ti .
Da ljuse voss o föjla  voss bau tiligast o soinast
o loie voss te himmelen pa livets smala sti

Olle Bernhoff