De e holians bra

 

Kom så går vi ud å seder i haven !
La me hålla din hånn mä di två gullringana
hårrt i min  håra släbonäve å tvinga´na
te å stryga me letta på rockakraven
eller klappa så nätt
på mitt raggeda hår !
Ja kan ente ble mätt på å seda i haven å se på min går
mä min lilla kvinga på nittan år.

Kom å la voss seda på bänken å snacka !
Se, horr solsickorna skiner som gull imän gångana,
hör, horr bien sorrar i skees te vångana,
titta , hor väred leger i våra höstacka
på åsläntans äng!
Agern böljar å sä
-så där bler nock en peng
te å rent fordarva å klä å glä
min lilla släbomora mä.

Våra e ögen, som stampar däringe i stallen,
de e våra koor, som raslar i klövern mä länkana,
de e vårt postelin, som piorna sätter i skänkana
å liaså hönan,som står här å klör se i skallen.
å hanen som gal,
Där skriger vår gris,
å vår vannmölla mal
-de e holians bra på alla vis,
som Vår Harre sa i paradis.

Ja tror min liv hon smilar, min lilla kvinga
mä sin röe mong åå alla di vide tännerna-
Nu vell hon noch ha en liden köss, om ja känner´na.
Ja e så gla, så de känns som möllevinga,
som snorrar å går
i mitt bröst mä ett sus.
Men te nästa vår
vell ja ha nåd lided, som gnyr i mit hus
mä ett pip, så de hörsså fint som en mus.

Sam Kellin. 1874-1921