litet urval ur böcker av Albert Engström

Gamle skeppstimmermannen Janne Mattsson berättar
om forna härliga tider, då ångbåtarna inte kommit så
mycket i farten som nu.
Och undan gick det då med.
En gång seglade vi från Nyork till Göteborg på tjuge
dar och då va ändå inte Engelska kanalen färdig än,
utan vi måste gå runt.

Mor Lena kommer till pastorn och beklagar sig över
mannens oregerliga leverne i hemmet.
Gubben är så svår, att Lena allvarligt funderar på
skilsmässa.
Pastorn :- Men Lenas man är väl trots allt trogen i sitt
äktenskap?
-Ja vet pastorn, dä nog inte som ska va mä dä häller ;
ja ä för exempel inte säker på ,
om han är far te våran siste pojke .

Gubben Vesterberg : " En gång mitt i Atlanten
 varskodde utkiken land ..
På kortet fanns intet, men land va dä .
Båt sattes ut, å vi rodde iland.
Å tro mej eller inte, när vi tittade på jordmånen så
bestod hela ön utav valfiskrom. "
Sjögren: " Ja, men valfisken föder ju levande ungar !
Gubben Vesterberg (oförbluffad)  ; "Ja visst fan gör han dä !"

En ny pastor , i besittning av en väldig sångröst , har
kommit till en landsförsamling.
Patron samtalar med sin rättare och frågar om han hört
pastorn sjunga.
Rättaren :- Ja Herre Jesses såna inälvor den karl  måtte ha !

Matts pers Olof har kommit hem från långtur och berättar
om sina seglatser.
-Men Döda havet var då det jävligaste vatten vi seglade på.
Ingen proviant hade vi kvar, å vi måste meta fisk för att
kunna leva.
Å de enda vi fick, så va dä sardeller å en o annan ansjovis.