Det rara meklamentet

Riseberga socken . Norra Åsbo härad.

Det hände sig i de tiderna, när doktorerna bara skälldes
 för apotekare - för högfärden var ännu inte så stor -
skola vi säga oss- det hände sig  , att där var en kvinna ,
som hade fått en redeligt stor bulle på käften , om det
inte rent ut var ett djurnem.
Mannen gick så till apotekaren för att fråga , vad han
skulle göra vid detta enda onda.
Apotekaren satt till bords och åt blodpölsa och dricka-
supa, när mannen kom in och begynte beskriva den
här bullen.
- Ja , detta är mycket bra , men kan din hustru laxera,
min gode man ? frågade apotekaren .
Det förstod inte mannen , utan stod där och stirrade,
så apotekaren måtte säga det på ren svenska.
- I jo , vad hon kan ! säger mannen .
Stundom ser det ut som ackurat drickasupa , och
stundom är det likt pölsan, som apotekaren äter.
Kunde jag få ett plåster till bullen  ?
- Jag ska ge dig två plåster ! skrek apotekaren och
slängde ifrån sig pölsan.
Och därmed drog han mannen två sättare på käften
så han trumlade baklänges mot väggen.
Men när mannen kom till sig själv igen, så sade han:
- Mycken tack skall herr apotekaren ha !
Men jag bara begärde ett plåster, det andra ger jag
honom tillbaka.
Och därmed drar han apotekaren ett tag på käften,
så han vände benen i vädret.
Och sedan betalte han och gick hem.
I stugan därhemma gick kvinnan och viade och skrek
med sin bulle.
När hon fick se mannen , så sade hon :
Fick du något plåster, så hit med det på fläcken, för ja
tror, jag blir virrig i huvudet !
-Ja, jag fick två för ett, sade mannen, men det ena fick
apotekaren igen, och här har du det andra.
Och så gav han kvinnan en sättare mitt på bullen,
så hon såg sju solar på himmelen.
Men bullen han sprack också meddetsamma
 och käringen kunde sedan inte nog berömma
apotekarens plåster. och hon sade till nabokvinnorna,
att det var det raraste meklament, hon fått i all sin tid.

Ur Eva Wigströms
"Sagor och äventyr upptecknade i Skåne"
1884