Klockan sjuttan

Di store, som styra o ställa på joren,
di göra så bagvänt o galed iblann.
Nu ha di faud får se o råcka på klockor,
som aldri nån klavad på får i vårt lann.

Staboen, som leggor o drar se te davre
o sin gaur o rodar lajnt udad mot natt-
nock kan en fårstau , han bler klomse i hoded
o bleng får den skellnad Vår Herre ha satt.

Men vi ,som e oppe i tide hos kregen
o fora, når mårentimmarna gau,
vi kånna gott skelja på daen o natten,
o skålle en glemma sir ömnen ifrau.

I hint aured kom di me "sommartiden",
o de va ju tönted , dä mä, me beske,
men når di nu hamsa o si "klockan sjuttan",
så töss en, ad tiden ha rent gaud å le.

Vaur klocka e bra, o ja råckar na inte,
hon staur där så grann i en krog på vårt gål
me visare, loed o parmedecken,
de mesta hon nånsin kan ble, de e tål.

Hon stannar o vilar iblan tåltre timma,
men så bler hon lagad, o de göres väl.
Snart har ja en hal snes me hjul, som bled övor,
får de e som så, ad ja färar na säl.

Nu gaur hon o slaur, o ja ved hon e säkor
de kan en minnsjannten bo höra o se,
får om hon slår åtta o visar hal tie,
så ved ja hon e ett kvart övor tre.

klavad -klagat
davre - sen frukost
klomse - virrig
bleng - blind
i hint aured - det året
parmedecken - pendeln
tål - tolv
tåltre - några
en hal snes -några
(egentligen från danska snes = tjog)
ja färar na säl - jag lagar henne själv

Ur "Samlade dikter och berättelser" av Daniel Rydsjö