För 100 år sedan fanns det många sorters socker ,
Där var t. ex. pudersocker , melis , kross i bit , kagesocker , toppsocker
och brunsocker.

Kagesockret  liknande vita marmorskivor på något mer än en centimeters
tjocklek .
Kross i bit var bomlingar på en halv rabbas storlek.
Men alla sorterna hade ett gemensamt , det var dyrt , därför slösade
ingen med sockret.

Som tilltugg till en sup hörde  en smula socker .
Men den som  hade " bildningsgrader " visste att det inte var varken
fint eller belevat att häva i sig en hel sockerbit om den än var aldrig så liten ,
därför brukade man bita en liten kant av en sockerbit varefter man
trankilt kastade tillbaka resten i sockerkaret .

Den som inte hade några "bissingar" att bita med kunde med lätthet
bryta en smula av sockerbiten , bara han höll den på rätt sätt i ena
handens nypa och så tryckte biten mot den andra handflatans
hårdaste valk.
Med  tiden blev sockerbiten allt mindre och mindre , men på samma
gång mörkare i färgen.

Att någon på den tiden " bed en sypp mitt å "  var helt uteslutet .