En gubbe från Arvika-trakten sade på tal om den s.k.
konstnärskolonien vid Racken :
- Ja , di taler om dessa kônstnärera .
Men dä ittnô te konstnärer dä .
Tacka vet ja en , som ja va när i Krestjania ,
när ja va ong . Dä va grejer te kônstnär dä  .
På ene vägga hemme när sej hade han måle Satan
mä svans å horn , jämt precis tocken som han ser ut ,
å på annre sia hade han måle Den Helige Ande i naturlig storlek .

En Värmlandskonstnär bodde med sin hustru i en liten villa på landet ,
där de till grovarbeten brukade ha hjälp av en gumma från granngården .
En vacker vårdag , då de bägge fruntimren höll på med att ta ut
innanfönstren , begav sig målaren ut med staffli , dukar och andra
grejor.
Gumman såg efter honom och vände sig till frun, tröstande :
-Ja Ja , dä gôtt att di har nô te töle mä .
Dä allt varrer , när di super .

 ur Värmlandshistorier samlade av Eva Wennerström-Hartmann