litet urval ur böcker av Albert Engström

Pråmar Erik vittnar:  I ska ge akt på Abraham å Lot !
Te o börja mä va di vänner  å hängde ihop som e rompa, men när
Satan hade fått makt mä Lot, rymde han å ble ifrån vettet ,
precis som han hade varit ett stollit käringkräk .

På ett värmländskt bönemöte.
Mens vi väntar på döm som inte kömmer,
 ska ja be att få läse öpp programme ;
Först sjonger vi en sång, ätter dä diklamerar ja själv ett stycke ,
som ja har skreve, sen blir dä solnömmer av ett par av söstrana .
Ätter dä blir dä kaffe mä dopp, men dä blir utan kask
så möcke de oömvända och de försmädare vet dä.
Sen söm sista nömmer talar broder  Svensson lite gött om Gud.
Men nu först ä dä paus .

Evigheten , sade frikyrkopastorn , är oändligt lång .
ja mycket mer än det . Tänk er , mine dyre vänner , att det går
miljoner och miljoner år, och då ni tittade på klockan ,
skulle ni ändå ha hundratusen år till frukosten.

Prästen , en ordningsam ordets förkunnare , predikar om
Johannes Döparen : Var skola vi sätta honom ? Icke kunna vi
sätta honom bland de profeter ; icke kunna vi sätta honom
bland de apostlar ; icke kunna vi sätta honom bland de
evangelister ; men var skola vi sätta honom ?
Var skola vi sätta honom  ?
En bonde : Sätte´n här , för nu går ja.

Friförsamlingen i en Smålandssocken har besök av en resetalare ,
mer än lovligt fattig i anden. Han har till text valt krukomakaren
och tröttnar icke på att beskiva all omsorg, denne hantverkare
nedlade på kärilets putsande och pyntande.
Till slut förlorar en av bondgubbarna tålamodet , reser sig,
slår näven i bänken och ryter något, som i tryck lämpligen kan
återgivas sålunda;
-Vi struntar i di kruka ! Vi har kummit hit för te höra vanjelium
å inte sånt här förgjordat dravel !