ur
Skånskt bygdemål
av
Lech - Ingers

1872

Far å ja skolle tjöra ti marknas .Når vi då komm ud et stittje ,
så sa far , ad vi  hadde glimmt masättjen ."
A sjitt , sa ja  " ji öjen å smårr vångnen , så sprinnjor ja himm
ättor masättjen "
Når ja då kom i fåsstuen, så mytte ja moor i spisen ; så nös honn ,
å så fes honn , å så fittj ja possen foll´.
Så tjörde vi ti vi komm ti Jiddinje sol ; där sto broen åpp .
Där to far o ja våss värs et stittje sill å gnava po en ejebosske.
Så tjörde vi ijänn. Så jittj ja innj po et ställe å skolle tjöva mi
et kvartér brännevin.
" Här spinnjor I å här vöour  I å här syjor I skräddare !
Kann i innte ta arr po å syj en påg ti min pälls ? "
Så tjörde vi ijänn , ti vi komm ti et hampalann.
Där skolle ja gå åu å plåkka mi nånna ärtabella.
Ud komm mannen , såmm råde åmm vittje-stittjet å sa :
" Jekoren sja anfäkkta är , påga , åmm i plåkkar bönnor
i mittrustittje !"

Mannen to en kamporsten ,
slo mi po mitt nakkaben ,
så dar jittj tre sieben
åu min svårta tröja .

1872