-När ja tjänte bonddräng hos X., va dä ett rent elände.
Boen o käringa va snåle båe två
Om môrnera feck en ge sej ut å arbeta uta mat , å en blidde
så mager, så haverstubben bar en, å en ga inte skugge ifrå sej,
uta sola sken rakt igönom en . Å kokräka , di va så magre,
så en va tvongen å binne ett pumma-lo i rompa på dom, annars
vägde dä över när di skulle äte , däfför att huve vart för tongt.
En dag sa boen ôt mej, att ja skulle gå ut på åkern å hämte hästen,
som va tjudra därute ve ett spett.
Ja geck ut, men ja såg ingen häst te å dä sa ja ôt boen.
-Titta du bakom spette ? sa han.
-Näe, dä gjorde ja inte, sa ja.
-Ja , gå da å titt där . sa han.'
Å när ja kom dit, så stog han allt bakom spette o togga på e
jordtôrve.
Å ja löstén å toge´n mä mej hem, men när vi kom på hemvägen,
mötte vi en annan häst, som drog ett hölass, å då svimla min krake,
så ja va tvongen te å ta´n på ryggen å bära hem´en.

Karlskoga Tidning