Vöjtepaugen

En liden vöjtepaug seder så tösst
bag gäred , ve ett pileträ.
De borjar ble kållt, de e ättehöst
så de va gott fau komma i lyne å lä.

De bläser oppe ifrau backana
å rajnar litt imellomad.
Joren klompar se onge träskoklackana,
huan känns tong ,å blöd e rockens vallmad.

Så tyr se fyled himad imod:
mä gausen fåre å di annre bagätte
bär de au, men bårra fod får fod.
Di faud på stobbana et redit mätte.

Men vöjtehören e sulten å trätt
au allt spring på Annersa vång.
Nu ska de ble gott å fau eda se mätt
å så, te sist, fau söva en blong.

En åttaåring, som ena tjenar sitt brö.
De e långesin han va mä om en leg.
Når de dáas,e de tid igen å trö,
iblann bårra gobba å gamla vreg.

"Blann Pileträ å Mingesbla" Herbert Larsson