Dyraste Fröken !

På samma gång jag anhåller om godhetsfullt
 öfverseende för min djerfhet att sända Er
 dessa rader beder jag Er på det innerligaste
att skänka  dem Eder välvilliga uppmärksamhet.

Tillåt mig på detta, måhända ovanliga,
 men för mig enda möjliga sätt,
 uttala de känslor af den innerligaste
hängifvenhet och kärlek , Ni upptändt i mitt hjerta;
tillåt mig öppet bekänna , huru outsägligt
lycklig Ni skulle göra mig,om ni förunnade mig tillfälle
 att oftare träffa Eder och njuta
av edert umgänge.

Vredgas derför ej  , om jag beder ,
om jag besvär Eder,
att hädanefter oftare få utbyta tankar
med Eder , om också ej alltid muntligen,
så åtminstone skriftligen !

Tro  mig villfarandet af denna min bön
skulle uppfylla hela min varelse med
sällhet och lycka , och derföre,
dyraste Ällsa , gläd och lyckliggör med
ett gynnsamt svar den , som vågar teckna sig

Er innerligt tillgifne
Kjell Sture Alrik

Ur Kärleks-Telefonen 1891 , Rediviva