Ur Drufklasar och Fikonkvistar
Plockade ur Strix´ lustgård utgiven 1910

Hästa-August predikar i "Arken" öfver texten om Fiskafänget.
-Sir ni, mina vänner, världen är lik ett stort haf !
Å i dä hafvet gauer allehanda feskar. Där gauer stora feskar, å där
gauer smau feskar.
Där gauer stora gäddor, å där gauer mörtar å abörrar  å aulakusor ,
å där gauer smau såna där hornglöttingar.
Men på dä hafvet flyter en baut å i den bauten sitter en man, å han
kastar ut sin krok i hafvet.
Å där gauer alla feskarna kring kroken o nosar. Där gauer gäddorna,
å där gauer mörtarna å abörrarna   å aulakusingarna å di smau ,smau
hornglöttingarna.
Å di gauer där o nosar, å di vet inte om di ska vauga saj fram.
Men si ä dä nån som nappar på kroken, då drar mannen om dom i  sin baut.
Å när han fått opp dom i bauten, så lägger han dom i sin somp.
Ä du i den sompen, min söster, min broder ?
Ja, ä du i den sompen, då kan du lägga daj på ryggen å skratta,
för då är du frälst !

 Kongen å fosterlannet di ska skyddas mä höga tullar, dä ä ackurat min
mening, men hva som ä ändå viktigare dä ä att vi får rötmånaden
framflöttad te hösten, når som säa ä inne.

Domaren:- Är Johansson här igen ? Det är ju inte 14 dagar sen han
stod åtalad för fylleri.
Johansson:- Dä samma fylla , goa domarn.

_Skänk en slant åt en stackars ofärdig, som aldrig haft några föräldrar.
Far min slog ihjäl sig, när han excera beväring,
och mor min dog,  när hon gaf lifvet åt min äldsta bror.