Skånska folkmålsord från förr .

Nedanstående axplock ur Folkmålet i Genarps socken av Helge Andersson , Säasä 1955

Djurriket. Bland husdjuren märkas orne (galt) ,  jyllta  ( so, som ej fått grisar ,
fyllja ( ungt sto) ,  fyllmär (sto med föl, som diar) ,  tyr (tjur) och  vär (vädur).
Andra djurnamn i folkmålet äro gravso ( grävling ) , pingso  (igelkott) och
mollsyrk  (mullvad )
Av fåglar märkas ula (uggla) , hornúl (hornuggla) , ramm (korp) , jyllenram(gylling) ,
villán (vildand) , och hamnkaptenens duor ( fiskmåsar) ,
Bland kräldjuren äro snåg ( orm) och firrenbena eller firrenfoda (ödla)
Av insekter märkas bolljidding (bålgeting) , brimms (broms ), eddorkoppa ( spindel) ,
jydda (mygga)  , myll (mal) , såmmerful (fjäril),
sämann (trollslända) tårrbagge (tordyvel ) , tännemark ( lysmask) , visping (geting)
och örnastyrrta (tvestjärt) .
Bland groddjuren märkas pogga ( groda) och skralepogga (padda)

Växtriket. Av träd märkas äj ( ek) , böj (bok) ,  avenböj (avenbok) ,  birtj (björk) ,
firr (fur) ,  påppenpil  (poppelpil) , och lärkenbomm (lärkträd).
Namn på örter i folkmålet äro agorkål ( åkersenap) , armbrytt (åbrodd) , barnasjid (gulmåra),
barsärk (malva) , båckabla (vattenklöver) , drabinge (åkervinda) , duestol (blåklint) ,
fåraöra (ullsyska) , gökamad ( harsyra ) , hanakåmm (aurikel) , hynnsagres (trampört),
kattatär (kattfot ) , kattayen ( förgätmigej) , kopatta (humleblomster ) , lågasticka (libbsticka),
myssika ( myskmadra )  , nällika (nejlika)  , potteljus (tusensköna) ,  römaj (majviva) ,
snågafan ( ormbunke ) , solvännare (solros) ,  såckornälla (vitplister) ,  vallnúa (vallmo) ,
vevrebla ( groblad) , vivenstärt (ängsbräsma) , åkanna (gul näckros) och ängabolle (smörbolle)
Svamp benämnes i folkmålet padehatt.