Skånska
folkmålsord från förr .
Nedanstående axplock ur Folkmålet i Genarps socken av Helge Andersson , Säasä
1955
Djurriket. Bland husdjuren märkas orne (galt) , jyllta
( so, som ej fått grisar ,
fyllja ( ungt sto) , fyllmär (sto med föl, som diar)
, tyr (tjur) och vär (vädur).
Andra djurnamn i folkmålet äro gravso ( grävling ) , pingso (igelkott) och
mollsyrk (mullvad )
Av fåglar märkas ula (uggla) , hornúl (hornuggla) , ramm (korp) , jyllenram(gylling)
,
villán (vildand) , och hamnkaptenens duor ( fiskmåsar) ,
Bland kräldjuren äro snåg ( orm) och firrenbena eller firrenfoda (ödla)
Av insekter märkas bolljidding (bålgeting) , brimms (broms ), eddorkoppa (
spindel) ,
jydda (mygga) , myll (mal) , såmmerful (fjäril),
sämann (trollslända) tårrbagge (tordyvel ) , tännemark (
lysmask) , visping (geting)
och örnastyrrta (tvestjärt) .
Bland groddjuren märkas pogga ( groda) och skralepogga (padda)
Växtriket. Av träd märkas äj ( ek) , böj (bok) , avenböj
(avenbok) , birtj (björk) ,
firr (fur) , påppenpil (poppelpil) , och
lärkenbomm (lärkträd).
Namn på örter i folkmålet äro agorkål ( åkersenap) , armbrytt (åbrodd) ,
barnasjid (gulmåra),
barsärk (malva) , båckabla (vattenklöver) , drabinge
(åkervinda) , duestol (blåklint) ,
fåraöra (ullsyska) , gökamad ( harsyra ) , hanakåmm (aurikel) , hynnsagres
(trampört),
kattatär (kattfot ) , kattayen ( förgätmigej) , kopatta
(humleblomster ) , lågasticka (libbsticka),
myssika ( myskmadra ) , nällika (nejlika) ,
potteljus (tusensköna) , römaj (majviva) ,
snågafan ( ormbunke ) , solvännare (solros) ,
såckornälla (vitplister) , vallnúa (vallmo) ,
vevrebla ( groblad) , vivenstärt (ängsbräsma) , åkanna (gul
näckros) och ängabolle (smörbolle)
Svamp benämnes i folkmålet padehatt.