Den mödosamma verlden .

Vår värde prost jag nylig såg
En morgon , då han ännu låg
Matt utsträckt mellan tvenne lakan .
Hans kinder hade rosens färg ,
Hans runda armar hull och märg ,
Och magen , kullrig som ett berg .
Sig häfde upp mot isterhakan.
Vid sängen stod ett bord . der denne andans man
Sin frukost redan färdig fann
Af smör och kycklingar , så läcker och så härlig,
Hans vördighet grep saken an
Och fann likören rätt begärlig.
Sen han nu visat utmärkt nit
Med klunk för klunk och bit för bit ,
Han åter sänkte sig på mjuka huvudgärden
Och ropte : "Store Gud , hvad är vårt usla lif ?
En ständig kamp mot synd och flärden
O , Herre , mig thin styrka gif
I thenna mödosamma verlden ! "

Anna Maria Lenngren