Lell-Nisch och Krok-Lars satt och kappades om vem som sett mest
av den stora världen och de mesta underligheterna.

-Ja va å plöjde på en gål i Sörmland, när ja va ong, sa Krok-Lars, å där
hade di så store åkrer, att du aldrig kan tänke dej maken.
Ja körde på plöjing en môra å hade fölmärra.
Vändtegen vart så lang, att inna ja hann te äen, så hade märra föle å fölongen
vart så stor, att ja satt´en i skaklera å han hjälpte mor sin å dra.

-Dä va fell itnô, sa Lell-Nisch. Fåra di hade på den gårn, där ja va, va så store,
att när di klippte baggen på hösten, så feck matmora en hel kôlryss mä ull bare
utå dä som satt mellan horna.

Kaller du dä får ? sa Krok-Lars. Da skulle du ha sett baggen på gårn, där ja va.
Den va så stor, att när vallpôjken satt på ene horne å blåste å valljänta på dä andre,
så hörde di varann inte. Å tå den rasen va där så mange, att dä va horn vid horn
å ben vid ben e hela mil.

Värmland (Linus Brodin)