Karna vill bli grann

Karna i sin tining lesor
di kan rätta vinga nesor,
ansiktslyftning hidder de,
allt vris rätt som ä po sne.

Tie kronor de va mie,
sånt va borra forr di rie.
Karna tänkte, bler ja grann
ä de pängen värt minsann.

Mina rynkor di får rätta,
o litt rutt po mongen sätta
håret får di kröka litt,
de e grant, ja säl har sitt.

Jöns han bler ju nock höjfäri
om ja får nåt som ja klär i,
han ska ente vidda nåd,
förrän ja de granna fåd.

O ti stan i sundes-stassen
resor hon med torrakassen.
Ti adressen sin hon går,
bleg ve daren snart hon står.

Ing hon kommer me desamma
håred borjar di o kamma
o i synen smed di nåd
så hon ble båd klint o våd.

Om en timme va de färed,
Karna hålt po tava väred,
norr di tjuge kronor sa,
jömna pänga hon dom ga.

Himma tar hon fast i räjeln,
o i növen har hon späjlen.
Jins han borra står o glor,
yjonen han ente tror.

" Du ä lig de gamla spöjed,
ta o tvätta ov di möjet,
grann de kan du ente ble,
om du så gjorr allri de "

Ebba Åkesson