Stampa orm var ett fiske, att fiska maskar,hvilka på danska
kallas ormar.
Här vadade halfva tjogen personer vid hafsstranden up til knäs,
så djupt de kunde se botten, at skönja, hvarest på bottnen voro
liksom högar efter daggmaskar; de hade i handen et långt träskaft,
på hvilkens ända satt en raka, eller aflångt och half alns långt och et
quarters bredt tvärbräde.
Detta förde de fram och tillbaka på lösa sandbottnen, intil dess de
kommo så djupt i sanden, at maskarne lågo på sandbotten bara ;
sedan hade de en kam af trä, hvilken var fästad vid en smal käpp,
hvarmed de togo up maskarne, dem de lade uti et litet ämbar,
som flöt på vattnet och var bundet med et tåg vid bältet.

Tiggare ,som ofta finnas i hopetals i städerna syntes här icke
till någon enda:
Hr Borgmästar Boberg hade utom åtskilliga andra artiga
inrättningar jämväl afskaffat dem, då staden sammanskutit til
de fattigas föda ett vist underhåll och dertill satt 4 uppsyningsmän,
som straxt taga dem fast der de skulle finnas tigga i staden ,
hvarigenom de genast mista sit underhåll och förvisas staden.

Bränn-vin kan bättras, så at det mister sin kornsmak, om man
tager vid klarningen 1 stop söt mjölk och slår därtil samt lägger
grof sand i bottnen på distillerpannan och dertil potaska så mycket,
som en half knytnäfva, eller surdeg, eller det tjocka, som samlas
på bottnen af kannan, då man druckit coffe, ju mer ju bättre, eller
et stop brända och sönderstötta bönor, eller en hand full salt, samt
aktas at pannan sjuder helt långsamt up och hålles väl sval i
kyl-tunnan.

Potatoes voro här planterade i myckenhet, och gjordes av
rötterna bröd på följande sätt ;
roten förvälles, skalas,stötes, hvartil lägges 1/4 del råg-mjöl
(annars blifver det för löst), häraf bakas limpor, som smaka väl
i 8 dagar.
Potatoes-rötterna bevaras om vintern i en graf av sand, flodvis
lagde, och ändteligen täckte, at de ej må frysa.
Potatoesörten gafs av mig åt hästar och kor, som föga ville
smaka henne.

Bonde-qvinfolken här på orten brukade, efter götiskt
gammalt maner,rida grensle, då de redo till kyrka
eller annorstädes

Blyarts-Pennor sågos hos Herr Borgmästar Borg af en
mindre allmän art, komne ifrån Ängland : de låto icke formera sig
med knifven, utan skulle göras spetsiga vid värma eller ljuset,
då de hopkramades med fingrarne och luktade som lack ,
hvilket gaf tillkänna, at det var en composition af blyarts med
mycket litet harts; detta vore nyttigt för oss, som äga så mycket
förråd på blyarts, men ännu så mycket litet af fin blyarts ,
som låter såga sig till blyartspennor.

Mjöd var våra förfäders dryck, som så aldeles kommit i vanpris,
sedan vinet hos oss blifvit allmänt, at knapt en eller annan i
Sverige vet nu mera sättet till des förfärdigande, ehuru det likvist
ränsar vätskorna i kroppen och icke gör tiondedelen så mycken
skada, som det utländska vinet.
Herr Baron Coyet lemnade mig följande beskrifning på mjödets
förfärdigande.
Man tager 20 kannor rent vatten och et skålpund honung, kokar
och skummar det flitigt, til des 1/4 är bortkokadt,,,när det är som
mest kokadt lägges här til en näfva humle och et lod Galega,
som är bundet uti et kläde; sedan tages det av elden ,slås uti träkäril
och, då det är mäst kalt, lägges därtill jäst, då kärilet täckes och
tilbindes; den andra dagen afhälles det klara ifrån jästen och så
continueras med afhällningen 6 a 7 dagar; sedermera slås det uti et
väl hartsadt ankare, hvaruti det bevaras en månads tid och ändteligen
tappas i bouteiller.

Sylta, som tages af räntan, tvättas av dem som äta sådan mat,
ej utan stort besvär; men här hafva de påfunnit et sätt, at hastigt
få den helt ren. De togo vatten uti et käril, sloge deruti en näfve
osläckt kalk, och rörde omkring, medan de skölgde tarmarne,
hvarigenom de fingo dem hastig renade.

Storkar sågos har i Skåne mäst vid byarna, der de bygt sina boen
som de största ressel , i de högsta trän.
Inbyggarena räknade för godt märke, at denna fogel hölt sig vid
husen, och derföre, at ännu mer beqväma honom att logera hos sig ,
hafva de esomoftast huggit toppen av det högsta trä vid husen och
deruppå lagt ett vagnshjul, at foglarna härpå måtte kunna bygga.
Storkarne fara bort hvar höst; om de fara till varma länder eller om
de hvila på sjöbotten med svalorna, är ännu ovisst, men de komma
igen hvart år och bygga på samma bo.som ändteligen blir ganska
stort av risqvistar.
Nu sutto de små ungar i boet och den ena storken stod på ena
sidan av boet, at liksom öfver ungarna hålla vakt, medan den andra
var ute på värf.
Storkarna gjorde ingen skada , utan snarare gagn, med det de
plockade alla ormar och grodor der på negden.
Storkarna våga sig sällan högre up i landet, än der Skånes mildare
climat slutas, hvilket är et stort prof om climatets difference i Skåne,
och at foglarne äfven som trän och växter hafva sina landamären,
öfver hvilka de sällan få skrida.
Hela tjogen af sparfvar hade innästat sig under sidorna af storkens bo,
at der bygga och utkläcka sina ungar emillan qvistarna, dem storken
ädelmodigt låtsade sig icke se; emedlertid underhöllo de en ständig
musique för honom och hans ungar.

Svalorna flögo förmiddagen ned åt jorden och på sjelfva
häst-excrementerna , bebodande därmed det oväder,
som vi ha efter middagen och hela följande natten fingo röna
med kalt höstväder , storm och slag-regn, som up i landet
äro ovanligt denna tiden.