Mod nor.

-Gomidda, Per Jensen, hånt kan de stau te ?
De va ju oväntad o träffa de,
får ja sporde i gaur, ad du fared oppad,
di sa, du skålle se om din tös ,
som bled jutt där oppad i båskahied ...
_Ja, Jippa, te de kan ja gjarna si ed:
I hiandaen slo ja me räktit lös ,
o når ja lett lasa i nattsäcken stoppad ,
så ga ja me au. De e rälia lajnt,
o i vöjnen på tåget va meed tranjt,
Hon bor iblann backa sköva o vann..
i nåd som kallas får Helsinglann,
De kan du gott löva o tia mä,
får där kan ju inte va viare sä.
Nock va de, ja ble reselverad o for
me tåged åsta lanjt oppad mod nor.
Ja sau meen sköv o dållia agra,
di fattie stadudarna geck där o stagra,
Säl töckte ja, ad ja sad o magra
når de döna i väj iblann ljången o enana
o söltna kraugor flö där o flagra
fereporrorna ,måsama, stenana ...
Banan e rag, där den inte svängor
oppad geck de, längor o längor.
Ja sad där o kröb ihop i en krog
o sa te me säl: Du e inte klog,
du kan ble fårrdarvad i snyen o köllen,
o de e bara du säl som ha sköllen.
De e skomt o feled o puged i sköven,
de bläser o tudar o paslar i löven.
Se träna, di ha nock istappa på knoppana,
o snart kommer bargen me sny på topparna...
De målna o tjockna, o skyana sånka se,
o jamän, så bårja ja räktigt o ånka me,
får, sa ja igen, de gaur aldri väl,
o en ska inte va hong mod se säl.
O nårr de ble blågmårkt, o räjnet svala,
så to ja mitt töj o klö au i Sösdala ..

Ur Den Gamla Byen, 1939, Daniel Rydsjö