Färs härad .

Hår en ska ha sitt fel hä i varrden .

(Vollsjö)
1898

Dä va en gånng  tu tjärinjor å myttes po en väjj .

De hade varred ledjekamarator å lesekamerator å räkktia mosstra alltid.

Å nu hade de ännte träffts po flere år.

" Hånt kan `ed stå ti me de nu fårr tiden ? " sa dänn ena .

" A-jo , hällsan . Männ did e värst , fårr ja bårrjar o änte se grant länjor .

Did e nappt o knappt ja kan se de små myddjen dansa yor klåkkenatorned."

" Ja " sa dänn andra tjärinjen, " ja bårrjar å höra lid döllit.

Did e nappt o knappt ja kan höre , när låpporna di pissa i sännjabosed. "

" Ack ja " sa den anndra , hår en ska ha sitt fel hä i varrden.