Nöauon

Nu ska ja tala lide frau mett hem,
saodant som da va fa föoti fämti au sinn.

Da va na lilla tapastuu i Östrasönna hjöonan au Glimmare-söjn.

Vi hade da inte fa fett nööngang; men rittiga illa va da bara do svaou
nöaun säjstisju o säjstiautta.

Dau ble kooned i vau vang kvatteslajnt, vi konne inte skära na enda neg.

Sa länge vi hade nööd o köpa faa, ginge moo o ja te Knesslinge mylle o
hänte mjöl. Moo baa tu ponn o ja ojt.

Dau köstade mjölet hal fjootane dalo (tvau riksdalo o sjufäm öre) ponned.

Men te sist hade vi inte nööd o köba faa, fa ölla va lia fattega o ingen
hade rau te leja fa nööd.

Da va nönna daa da inte fanns ojn bid bröa i huset.

Lide joopäro va övo, o doj döppade vi i salt vann.
Sill fanns däo inte en bid, sillen va oppajden.

Men vi hitte nöön sillahude i fjäringen. Doj stejte vipa glöona o aude te pärona.

Da va da enda sul vi hade pa länge . Dau skrände moo.

Men faa saa: Mä Guss hjälp blio da ölle nönna rau. O da ble da mä .

Nä da va som vasst, kom ojn av vaura naboa,som do kallde Ängla-Hansen o saa:
I han vall knappt om ad, kan ja tänka.

Men ja ska launa ojo na skäppe ru. Na i konnen, faun i betala igen.
Dä ä inga haust.

Dau skrände moo aou glaaj.

O allri hade Ängla-Hansen sau fatjänt sett nan som den gangen.

Källa svenska landsmål: Upptecknat på göingska av Jöns Svensson på Sjötorpet,
en granne til Änglaboda torp.