Patron

Fäll taler di ille õm patron, men d´ä itnõ te rätt sä ätter.
Nock ä dä fäll sannt,
att han va ett rennt rykränn ätter kvennfõlk,
satt dä va falit för jäntan te gå på vägen,
når patron va i sockna.
Dã nock sannt.
Söp gjorde´n ,d´ä åg sannt.
Å int va´n så just så gömmenheli i affärder nõ.
En vetél valls han va immot handelsharrkärran i Götebõrg,
når di feck allt dä rõtne byggnationsverke tå´n.
Å att´en klådd bönnra å sög ut stattôrpan,
dä neker´a int heller för.
Ett hällvett va dä ve bruke, d´ä fäll sannt mä.
Å fäll dä kan va nõa sanning i att han plåg ihjäl frua si,
för jag så sjõl, når´n ga´a en sinkadus,
å att dotra ble veli tå hanses årninger mä´a,
d´ä fäll mä sannt.
Men på dä hel tage va patron en go å rejäll kär.
En kunn int kom te´n på kantore,
 utta att en feck en sup äller två t`ån,
å allti hadd´en nõ rolitt te säj õm jänter å friing.
Nä, kunjak dä spard´en en allri på, å lessen dä va´n allri.
Nä´, satt patron va ingen dålli kär, d´ä sönn te säj.

Gustaf Fröding