Två odalmän på skånska landsbygden bevistar högmässan,
men är inte särskilt uppmärksamma under predikan.
Kyrkoherden återkommer i sin predikan gång på gång till
språket om att "man ser grandet i sin nästas öga, men inte
bjälken i sitt eget" som han dundrar fram.
På hemvägen från kyrkan utspinner sig mellan de båda
odalmännen följande samtal :
A.- Ska de månntro ble byggnaschon i körkan ?
B.- Nä, vaför tror du de ?
A.- Jo, ja töckte precis körkeharren snacka nåd om bjälka.
B.- De hörde ente ja. Ja töckte han snacka om nån som fått
nåt i yonen (ögonen)