Naor Pär Jins lyddes på radio.

"Ida vet ni påga ja så ojn maskin,
dä va nöed te si", sa Pär Jins mä ojt flin.
"I staen di hade na på ojt kafé.
Ojn låda ho ligna, ojn tratt sto breve.

Dä tuda å tratten, dä spelte så grannt,
dä gniddes på fela å sen,- dä ä sant-
dä börja ojn sjonga. Ho galte måtro
som tocken, naor brebent i dynga en sto.

Så börja di snacka, men oj, sicken låt,
nock danskan ä räli, ja grina å gråt,
forr ditta va varre. Horr kan nån förstå
sånt snack ? Dä ä vajl en kan svenska ändå.

Sojn börja ojn liden kanarieful
te vissla, å ved ni, ja ljur ej ojn smul,
forr dä va dä bäjsta, sojn sä ojn "Hallå",
å bra va paschasen, han började på.

Men mitt i harangen dä sköts mä gevär
å karen ble skoden, dä tror ja", sa Pär,
"dä blixtra å lådan, dä rög å sa pang.
Dä falit", ja tänjte, to luan o sprang.

Ur Tosafora å Allvarlihed, Skånerim av AJO
Arvid Johnsson. ?? 1920-talet ??