På schalettens tid

Smens kvinga , hon ble galen
å höjfär å kommod
å köppte hatt frå Malme ,
där har allt ont sin rod.

Å når hon kom i tjorkan
å blia se ikring
mä hatten på sitt hode
fick mororna ett sting.

Där sad di fromt i bänken
mä frans på sin schalett
å hönsafitt i håred ,
som lå så blankt å slätt.

Di lutta å lavendel
å gne salviebla ,
smekvingan stregte ålkelång
frå Babels söndasta.

Å mannana di snusa ,
når prästen borje be
Ja , fatti , söndi mänska ,
men titta opp på sne

på kvingans hattaskrålla
mä bånn å kössebär
å snacka töst mä nabon :
De va en hondans mär !

Når prästen kom i stolen
å så på kvingans hatt ,
så borja han å präka ,
så närapå hon datt .

Han präka om en alika ,
som lånte broged fjär
å ente kom te himmelen
forr sina falske klär .

Den hatten så di allri mer
te skam forr Harren Krist ,
forr ingan nästa tjorkegång
va smekvingan babtist.
 

Sam Kellin , 1874 - 1921